Det finns något med trä som gör att man aldrig riktigt blir färdig. Inte på ett stressigt sätt, utan mer som att hemmet hela tiden lever och förändras tillsammans med oss. Att renovera med trä är därför inte bara ett projekt som tar slut, det blir snarare en del av vardagen.
När vi flyttade in i vårt hus var träet redan där, i golv, tak och väggar. Men det var slitet, lite trött och dolt bakom lager av färg. Vi tänkte först: ”Det här får vi byta ut.” Men ganska snart insåg vi att vi hellre ville väcka det till liv.
Ett kök som andas värme
Köket var den första platsen vi tog oss an. De gamla skåpen var målade i en gulvit ton som flagnat, och bänkskivorna var av plast som hade sett bättre dagar.
Vi bestämde oss för att byta ut plasten mot massiv ek, och kl-trä. Och vilken skillnad det blev. Den där lena känslan under handen, doften av trä när man oljar in bänkskivan, och vetskapen om att materialet kommer hålla i många, många år – det gav köket en helt ny själ.
Till skåpen valde vi att inte köpa nytt. Istället slipade vi luckorna, målade om dem och bytte beslag. Resultatet? Ett kök som kändes modernt men ändå bar med sig husets historia. Och kanske det viktigaste av allt: ett kök vi faktiskt ville vara i. Det blev hjärtat i huset.
Golven som aldrig slutar berätta
När vi gick vidare till vardagsrummet blev golvet det stora fokuset. Vi hade tänkt lägga nytt, men upptäckte snart att det gamla brädgolvet bara behövde lite kärlek. En helg med slipmaskin, några kvällar med olja och en hel del tålamod senare stod vi där på ett golv som kändes helt nytt – men som samtidigt behöll sin historia.
Vi märkte också att träet förändrade vardagen. När man går barfota på ett trägolv på morgonen, när man hör det svagt knarra på kvällen – det ger en känsla av trygghet. Träet påminde oss om att vi faktiskt bor i ett hem, inte bara ett hus.
Små projekt som blir stora glädjeämnen
Det fina med trä är att det bjuder in till små projekt. En överbliven bräda kan bli en hatthylla i hallen. Ett par spillbitar kan bli en liten sittbänk för barnen.
Vi började ganska spontant. En helg byggde vi ett litet soffbord av gamla plankor från garaget. Det blev charmigt snett och inte särskilt perfekt, men oj vad det passade i rummet. Och kanske ännu viktigare: varje gång vi ser det bordet vet vi att vi har byggt det själva.
Det är sådant som gör att träet blir mer än bara material. Det blir en del av familjehistorien.
Träet och framtiden med limträskiva
En sak vi uppskattade med att renovera i trä var att det också kändes hållbart för framtiden. Istället för att köpa nytt hela tiden kunde vi återbruka. Det kändes bra både i hjärtat och i plånboken.
Trä är dessutom ett material som bara blir vackrare med åren. Små märken, repor och nyanser gör att det utvecklas, ungefär som vi människor. Och när man ser på sitt hem på det sättet blir renovering mindre en jakt på perfektion och mer en resa tillsammans.
När vardagen flyttar in i renoveringen
Vi märkte ganska snabbt att renovering i trä inte är något man bara gör och sedan är klar med. Det blir ett pågående samtal med hemmet.
Ena veckan slipar man en hylla, nästa vecka oljar man in köksbänken, och plötsligt bestämmer man sig för att bygga en egen sänggavel av gamla plankor. Det är små saker, men de vävs in i vardagen och gör att huset hela tiden känns levande.
Barnen har också börjat se på trä på ett nytt sätt. För dem är det inte bara ”material”, det är något man kan forma, måla på, leka med. En gång tog de ett par spillbitar och byggde en liten koja i trädgården. Kanske inget avancerat, men känslan av att skapa något själva med trä – det går inte att köpa.
Ett hem med själ
När vi nu ser tillbaka på de år vi renoverat huset är det tydligt: träet har gett vårt hem sin själ. Det är inte perfekt. Det finns repor, ojämnheter och fläckar här och där. Men det är precis det som gör att det känns som vårt.
Vi har insett att ett hem inte behöver glänsa av nya material för att vara vackert. Det behöver kännas levande. Och det är just vad trä gör – det lever, andas och förändras med oss.