När solen står som högst och luften står stilla, är det lätt att allt annat också stannar upp. Orken tryter, hjärnan går på halvfart och det mesta känns… segt. Men ibland kan det vara just det som behövs. En paus som tvingar oss att sakta in, lyssna, känna efter.
Jag har märkt att det ofta är i de här tysta, varma dagarna som de största tankarna vaknar. Inte med buller och bång, utan som viskningar. En ny idé. En känsla av att det är dags att ändra riktning. En inre röst som säger: nu, inte sen.
Att ta nya tag i värmen handlar inte om att tvinga sig fram. Det handlar om att ge sig själv utrymme att känna vad man faktiskt längtar efter. När allt annat går långsamt får man chansen att hinna ikapp sig själv.
Så hur börjar man? Kanske med en promenad i skuggan, utan mål. Kanske skjuta upp att ringa takläggare Göteborg. Kanske med att skriva ner en tanke som inte vill släppa taget. Kanske bara genom att bestämma sig för att något behöver förändras – även om man inte vet exakt hur än.
Det måste inte vara stort. Men det kan få betyda något.
Sommaren ger oss värme, vila och en chans att börja om. Även om den gör oss trötta, kan den också väcka något nytt. Och ibland är det just i den där varma stillheten som livet rör sig mest.